Så mycket snabbare blev laptoparna Acer 7552G och Asus Eee PC 1015PED då medföljande skrapprogrammen, crapware, bloatware och oem-mjukvaran tagits bort. Tabellen visar prestanda före efter och efter rensning i fråga om start/boottid, PCmark Vantage, arbetsminne, antal processer, använt hårddiskutrymme (PC För Alla, 2011)

Tidskrift utreder: därför fyller tillverkarna din dator med skräp

Kortversion av mitt meddelande till HP, Acer m.fl. datortillverare: skit i Norton och förse nya datorer med Microsofts attraktiva Security Essentials.

Nångång omkring år 2004 eller 2005 började det sakta men säkert bildas en verklig marknad för konsumentvänligt prissatta bärbara hemdatorer.

Jag var vid den tiden medveten om att ett betydande skäl att köpa självbyggda eller av småaffärer skräddarsydda skrivbords/speldatorer inte enbart var möjligheten till mycket specifik uppsättning av hårdvara. En riktigt behaglig fördel var att skräddarsydda system trivialt kunde förses med cancerfria OEM-versioner av Windows till någotsånär skäligt pris. Jag hade aldrig kommit på tanken att skaffa en speldator från HP, dåvarande Compaq eller Acer och jag skaffade heller aldrig sådana för släktingars eller “klienters” räkning.

Redan då var det inte ovanligt att PC-tillverkade levererade optiska media med skumma images av Windows som hade en del förinstallerade skräpprogram, crapware, men också skippade den normala installationsproceduren med partitionering och val av komponenter.

Fördelen med dessa skivor var naturligtvis att en ominstallerad dator hade behövliga drivrutiner för nätkort och dylikt. Men som arrogant teknikelitistisk tonåring utan socialt liv hade jag alltid tid att leta fram drivrutiner på något sätt, via moderkortspaketets cd-romskivor eller tillverkarnas långsamma asiatiska downloadservrar om en annan fungerande dator fanns tillgänglig. Många märkesdatorer hade dessutom absurda, ickestandard BIOSfirmware-inställningsprogram som krävde mjukvara installerad på en gömd partition på systemhårdskivan. Jag ärvde en gång för länge sedan en Compaq Deskpro (166 MHz Pentium) med en sådan här ofattbar bugg.

Men det var då laptops blev vanliga som ofantliga mängder timmar i mitt dåtida ofta pro bono-supportarbete började gå åt till att skyffla undan skiten tillverkarinstallerade Windows-operativsystem levererades med. Typiskt för crapware är inte bara dålig normalfunktion utan även struliga avinstallationsprocesser som kunde såsa till systemet ännu mer. Ungefär vid denhär tidpunkten slutade många tillverkare leverera optiskta installationsmedia med datorer – ofta skulle sådana brännas på skiva av användaren själv genom ett medföljande skräpprogram.

Skräpprogrammen på alla märkesdatorer utgör tillsammans med min allmänna avsmak för Windows i min dagliga arbetsmiljö de mest betydande orsakerna till att min mentala standard för personlig datoruppsättning är Apples Macbook Pro för arbete och skräddarsydda bordsdatorer för spel. PC-tillverkarnas smaklösa drag att inkludera trial-versioner mjukvaruföretagen betalar för och allmänt snålande med installationsmedia gör att Apples godtyckliga maskinkonfigurationer och lyxartikelstariffer är ett lågt pris att betala för trasselfria arbetsredskap.

Frågan är hur länge det kommer att ta för PC-tillverkarna att leverera produkter som inte är en plåga att använda och teoretiskt kan ominstalleras av en halvvan hemanvändare.